Förväntningarna på den lilla roadtrippen var höga och endast ett par dagar innan avresa stod allt klart med boende och transportmedel. Givetvis var vi ute ganska sent i tid, väldigt sent, med bokande av boende så vi fick ta det vi fann och planera dagsturerna lite efter det. Klart stod att Johans bil skulle färda oss sträckan Melbourne – Apollo Bay – Warrnambool – Halls Gap – Melbourne, cirka 85 mil med diverse stopp på 4 dagar.
27/12 Melbourne – Torquay – Apollo Bay
Pigga och glada efter en natt på stan bar det iväg på the Great Ocean Road roadtrip. Första stopp kom lite oväntat och plötsligt, jordgubbsförsäljning! Det visade sig att det var så billigt så vi slog till på ett helt flak, endast 35 kr! Med fulla jordgubbsmagar bar det av mot Torquay, surfmecka i Australien där klädmärken som Rip Curl, Billabong och Quicksilver har sitt fäste i och även en gång i tiden grundats. Efter lite mat, lite shopping, lite strandhäng bar det då av på the Great Ocean Road, Hav – Väg – Berg, en minst sagt mäktig syn.
Nästa stopp och tema kom att bli koalabjörn jakt. Vi stannade till vid en skog där vi hört att det skulle finnas koalabjörnar och redan efter några meter såg vi den första björnen, eller snarare bollen, högt uppe i ett träd. Ja det var lite så det kändes, en sovande boll utom räckhåll, spännande! Givetvis fortsatte vi vår Koalajakt upp i bergen där vi kom att se en efter en. Vi hade läst att ser vi koalabjörnar ska vi vara glada, ser vi dem med en unge ska vi vara mycket lyckosamma. Så plötsligt, stod vi där, tittandes på en koala, och plötsligt ”den har något på ryggen” Ja där satt den, en liten koalabjörn! Vänta, vad händer nu, ”de rör på sig!”. Vi hade nog otrolig tur, vi fick se koalabjörnar, koalabjörn med unge, koalabjörn som rörde på sig, koalabjörn som skrek och ett tiotal papegojor!
Klockan började bli mycket och efter en rad av scenic lookouts började klockan bli mycket och vi skulle bara göre ännu ett sista stopp trots lite mörker så stannade vi på ännu en utsiktplats. Stort misstag! Johans bil som haft lite problem med rattlåset slog nu på storproblem. Nyckeln gick ej att vrida om och ratten gick ej att rubba. Efter kanske 25 minuter lyckades vi tack och lov få igång bilen, vad hade hänt annars? Alla tänkte nog en och annan tanke… Troligen hade det varit ett slut på roadtripen och en hemresa med bärgad bil mot Melbourne.
Med bilgudarna på vår sida och matbutiksöppettiderna på vår andra sida blev det tillslut lite mat i vårt fin lilla hus i Apollo Bay följt av lite plump där jag ärligt talat inte kan minnas vem som vann.
28/12 Apollo Bay – Warrnambool
*Beep* *Beep* Dags att vakna, äta frukost, kasta sig ned på stan, det var dags för surflektion! 2 timmar gruppträning där det än en gång gjorde sig påmint hur svårt och jobbigt det är att surfa. Att ligga och öva på land och paddla i sanden för att sedan göra det i vattnet är varken samma sak eller lika jobbigt. Instruktörerna berättade även lite om säkerhet, hur en Rip Curl fungerade, att det var en ström som tog vågorna ut till vattnet igen och att vi inte skulle hamna i den.
Teorin var över, nu skulle vi ut i vattnet, inom 2 minuter ligger hela gruppen och dras iväg med strömmen, ja det måste vara kul som instruktör att följa sina lärjungar. Ingen fara skedd dock. Vågorna var oregelbundna och svårfångade, vissa i gänget hävdar att de lyckades surfa, men att stå på en bräda på 1 dm djupt vatten alternativt uppe på land kan vi tyvärr inte godkänna!
Lätt omtumlade av alla vågor, kallsupar och lite ofrivilligt simmande under vattnet blev det högklassig picknick ute i en strandpark i Apollo Bay! Smidigt nog så finns det på en mängd ställen över Australien en massa grillar på lämpliga platser. Man trycker på en knapp, värmen sätts på och det är bara att grilla!
För att följa upp gårdagens roadtrip bestämde vi oss för att öka tempot lite mer, dvs gå från maximalt turistande till extremt turistande. Längs med vägen hittade vi ett stopp där det stod rainforest jahopp, bara att stanna och gå på upptäcktsfärd med andra ord! Nästa stopp kom att bli en fyr som vi faktiskt struntade i när vi väl var på plats, för mycket pengar för vad det skulle ge helt enkelt. Vägen ut till fyren var dock minnesvärd tack vara ytterligare besök av dessa fantastiska koalabjörnar.
I full fart bytte vi riktning mot the Otways Fly Tree Top Adventures! Med minsta marginal, eller ja det var väl mer eller mindre stängt lyckades vi påbörja även denna tur. En mäktig skog där den sista etappen bestod av små stålbroar uppe i träden, en mäktig men kanske lite läskig känsla för de med höjdproblem.
Dagen började rundas av… Nej det gjorde den minst sagt inte! Nästa stopp fick de världsberömda 12 Apostlarna stå för. Möjligen trippens höjdpunkt även om vi inte riktigt förstod vilka de 12 apostlarna var, de var ju så utspridda, och var de verkligen 12 st? Några hundra foton senare bar det av mot Warrnambool, tvärnit, vi var ju tvungna att stanna vid London Bridge såklart! En Apostel som 1990 bröt sig loss från fastlandet, en mycket vacker vy. Egentligen hade vi nog velat gå ned på stränderna och tittat närmre på dessa mäktiga skapelser, eller snarare sönderfall, men det verkade minst sagt svårt, om ens lagligt.
Strax innan vårt nattliga stopp i Warrnambool passade vi på att äta middag i Port Campbell, fish ‘n chips, till en mäktig solnedgång ut över havet, life is good!
29/12 Warrnambool – Halls Gap
Efter en tråkig frukost på hotellet där några av resenärerna prövade på det klassiska australienska pålägget vegemite med resultatet ”detta var det äckligaste jag någonsin ätit” bar det av mot stranden. Vissa hurtigare än andra bestämde sig för att ta en löprunda på stranden följt av lite klassiskt minigolfande. Eftersom inga namn nämnts tidigare i historien (Erik, Minna, Micke, Martin, Johan) så gör vi det inte nu heller. Hur som haver så hade minigolfklubbhuset en resultatlista där bästa scorer för varje land registrerades, och vi kan väl nämna att den utav oss som vann hamnade på denna lista… Efter att ha tagit bort sisådär 18 slag från sin ursprungliga score. Så besöker du Warrnambool, spelar minigolf, misströsta inte, det är fult att fuska!
Mat och avfärd, vi handlade lite på vägen innan vi åkte in i nationalparken the Grampians. De första roadkillsen började ligga längs med vägarna och en och annan gräshoppa splashades mot vindrutan. I och med de lite speciella väderförhållandena som råder i Australien detta år så har svärmas av gräshoppor spritt sig väster ut och givetvis gjorde vi allt vi kunde för att rensa lite bland dessa, *smack* *smack* *smack*.
Gräshopp hit och gräshoppa dit så befann vi oss slutligen i Halls Gap mitt i nationalparken. Natten till ära kom vi att bo en en stor villa med en massa kängurus utanför våra fönster, ”öh, det är typ 20 st kängurus utanför vårt hus” Kul för dem som ännu inte fått se dem, man vet inte riktigt om man ska vara rädd för dem eller inte, de tittar så läskigt på en!
Nu när jag tänker på det så måste denna dag setts lite som en vilodag, Sol, Bad, Minigolf, Bilresa, Handla, Kängurus följt av lite Grillning och Plump, helt klart en vilodag (nej vi minns även denna gång inte vem som vann plumpen, jag tror det var jämnt!).
30/12 Halls Gap – Ballarat – Melbourne
Med en stor nationalpark, 20 mil och önskemål om att göra ett stopp på vägen till Melbourne i staden Ballarat var det bara att sätta igång turistandet. Med erfarenhet från tidigare under resan vet vi att den rekommenderade tiden som ofta står på olika vandringsleder går att halvera för att få en mer realistisk extreme touristing tid.
Fyra platser skulle besökas, först ut hade vi the Pinnacle som var en vandring på ett par timmar med ganska så bra stigning där vi möttes av en sceneic lookout på toppen. Vandringen var minst sagt halva upplevelsen där en spännande strapats hette Grand Canyon.
Nästa stopp blev the Mac Kenzie Falls där de otränade benen började göra sig påminda, vandring upp och ned i hettan hade gjort sitt. Vattenfallet var vackert och klart värt ett besök. Powerturisterna var som sagt trötta och av de fyra planerade stoppen gick vi ned till tre där Boroka Lookout rundande av besöket i nationalparken.
Back in the car, 5 personer med en medellängd på 185 cm, finns det hjärterum så fanns det även knappt också stjärterum. Mot Ballarat! Klockan började bli mycket men vi hade inte missat något på grund av dålig planering, dessvärre anlände vi för sent till Ballarat och guldgrävar staden Sauvignon Hill får vänta till en annan dag i framtiden…
Trötta, glada, fulla av nya intryck anlände vi sent till Melbourne för lite välbehövlig sömn inför det nya året… Jag har nog problem att fatta mig kort för övrigt.
