Ja det hände i fredags, hela konceptet upplevdes. Dagen började med en solig morgon, jag spatserade mina 15 minuter till jobbet längs med hamnen. Väl på jobbet var det ”Food Day” där alla hade tagit med sig lite mat av olika slag. Visserligen mest donuts, kakor, bakverk, chips, läsk etc. Men vad passar inte bättre än en sockerchock klockan 9:00 på morgonen? Själva arbetsdagen var därefter ganska seg, kanske är det för att jag känner mig trygg på arbetet nu, har en ny mycket trevlig team leader som verkar vilja ha kvar mig, men icke sa nicke, det blir bara 2 veckor till, sedan av rundresa.
Klockan blev 16:00, Minna möter som vanligt upp mig vid Medibank, avfärd mot Safeway och inköp av lite mat och rosévin, det var stekande hett, och vad är inte bättre än lite rosé då? Klockan slog, vinglasen klingade och vi hoppade på tramen in mot South Bank, och de var där, på spårvagnen, det hände! Personen framför oss börjar helt sonika tala med oss! ”Alla talar med alla på bussen” – mentaliteten som vi väntat! En mycket trevligt australiensare vid namn Mark som var i Melbourne för att träffa lite vänner. Tydligen bodde han i outbacken på en farm där de haft översvämning 3 ggr de senaste 5 månaderna. Vi hade endel gemensamt bland annat att han tidigare haft gästarbetare från Schweiz…
Väl i South Bank blev jag nog kär i Melbourne, det tog ett tag, kanske var det hela dagen, kanske ligger det i bakhuvudet att vi åker hem eller så var det den vackra vy och värmen. Mörk himmel, upplyst stad, en vacker flod, en måne som lyser mellan skyskraporna, en eldshow längs med Yarra river som lyser upp hela floden, massor av människor som minglar runt i och besöker några av de alla uteserveringar som finns på plats. Jag vill inte åka hem känslan sitter fortfarande i, tyvärr!
Ett glas vin, en öl, ledde sedan vidare och det blev full utgång på Chapel Street, tydligen ett ganska hett inneställe kallat Boutique. Högsta betyg får dock rökrummet, otroligt vackert. Det var som att kliva in i ett medelhavshus utan tak bara med taknocken kvar och en klarblå stjärnhimmel ovanför dig, och nej jag har inte börjat röka.
Dagen efter var jag uppe tidigt, efter att ha arbetat 11 utav de senaste 12 dagarna satt i, upp vid 7:30 för att göra frukost, sedan runt 9:00 blev det huvudvärk och totaldäckade i sängen fram till 16:00, humor! Utvilad, blev det senare grillfest hemma hos Johan där det bjöds på kängurustek, hört mycket illa om det men tyckte det överträffade förväntningarna!
2 veckor kvar ja… Sedan bär det av, vi ska göra vår livs resa under 6 veckors tid, ändå tänker jag mest på att vi ska åka hem, känns som att saker och ting börjat ordna upp sig lite här borta. Kanske mest den ekonomiska tryggheten? Ja jag vet inte… Nu är det hur som haver långhelg, Labour day, så ledigt på måndag! Tyvärr hade jag hellre jobbat, om det inte varit långhelg hade jag fått jobba övertid på lördag och sedan jobba måndag, det innebär ett ganska stort ekonomiskt bortfall. I Sverige när de flesta jobbar övertid får vi ut det på lönen 2 månader senare, inge kul! Här borta gör jag övertiden på lördag, får det på onsdag, snacka om motiverande, och för 400$ jobbar jag gärna övertid!
Och så har vi då givetvis nya naturkatastrofer denna gång i Japan. Det utfärdades Tsunamivarning i Australien och Nya Zeeland, tack och lov tycks det inte ha blivit någonting av det. Australien har dock lovat att skicka all hjälp Japan kommer efterfråga. De ställer verkligen upp här borta, först får de ta hand om sitt eget land i form av översvämningar, cykloner etc. Sedan blir det jordbävning på Nya Zeeland och nu ska de skicka folk till Japan. Klockan 02:00 i lördags natt satt jag och pratade med en mycket trevlig Indisk taxichaffis om allt som hänt, jag drog min teori om att kanske var detta syftet, kanske att alla dessa naturkatastrofer förenar världen, att vi måste kämpa mot moder natur och inte bekämpa varandra. Han tyckte nog min tanke var fin men sa väl sanningen, nä, muslimerna kommer alltid försöka erövra världen…
Nu börjar inlägget bli sådär jobbigt långt så att det troligen inte går under kategorin ”blogg” längre. Men det blir lite saker till… På temat ”ställa upp”. Under den senaste veckan har det varit ”Clean Australia Day” där 700 000 människor ställde upp för att göra landet renare. Vi har även haft ”Shave if you are Brave” dagen där det togs 1 timmes rast på jobbet och folk fick sitt hår färgat eller avrakat, jag var inte ”Brave”, allt detta för att stötta Leukemi.
Låter ju fantastiskt